Ooh.. Varför blir man så lätt nerdragen i det svarta?
Vill ju bara kunna le och känna att allt känns riktigt bra nu. Men den känslan får jag aldrig numera!
Ska sluta släppa människor in. Det slutar ändå aldrig bra. Man blir alltid sviken eller sårad på något sett, ellerhur?
Känslor får vänta, ska verkligen försöka att inte ta åt mig av vad personer säger. För det är väl ändå bara sånt dom säger till allt o alla. Verkar iaf inte bättre!..
Bästa vore ju om man kunde bli sån där känslokall jävel. En sån person som inte tar åt sig av skit, aldrig faller för någon, bryr sig inte om dom sårar någon, släpper aldrig någon för nära och bara kör sitt race. - Men då skulle jag inte vara Suzzi längre.. 
Men då skulle man aldrig få den där jobbiga känslan i bröstet heller. Så jag önskar jag kunde köra det racet ettag iaf. Men skuldkänslorna kommer jag aldrig lyckas förtrycka.

Jag älskar rock, det gör jag verkligen. Men konstigt nog så lyssnar jag nästan bara på det när jag har mycket i huvudet, mår dåligt och vill bara vara för mig själv.
Lyssnar på Three doors down - kryptonite för tillfället. Jo, man har ju endel minnen till den.. Men det är ju sån här musik som når en bäst i dessa lägen.

En stor del till denna låga nivå är väl mycket den dåliga nyheten jag fick av min mor igårkväll över telefon.
Har eller ah, numera ska man kanske säga att jag hade fem ormar där hemma. Två regnbågsboer och tre majsormar. Och numera har jag nog bara fyra. Zeltor, min lilla vita älskling, är kanske inte kvar i livet. Och med kanske så är det att han har legat still i några dagar nu och rör sig inte när min rädda mor petar till honom.
Så frågar hon om dom ska gräva ner honom eller om dom ska vänta tills jag kommer hem. Och fan, kunde knappt hålla tårarna inne. Hur kan jag låta honom dö?
Önskar jag kunde vara hemma nu, men vill inte se honom så.. Önskar så mycket att hon har fel. Dom betyder mer än jag trodde för mig. Har tagit dom förgivna. Ångrar det så enormt mycket nu. Men det ändrar ju ingenting.
Kan inte göra annat än vänta tills jag kommer hem och se det med egna ögon om han är borta!..
Kommer nog vara det värsta hittills. Trodde aldrig den dagen skulle komma, iaf inte så snart.

Lördag nu och snart börjar jag jobba igen. Känns bra att underhålla sig lite när man är på dessa låga nivåer. Älskar verkligen mitt jobb. Önskar jag kunde få ha det på fastanställning. Men inget vara för evigt.
Ska vara ledig på söndag iaf, då blir det att shoppa julklappar i sista sekunden, som säkert resten av Sthlms befolkning också ska. =/ Alltid så dålig tajming. Nu vill man ju bara ha allt klart så man kan luta sig tillbaka och njuta av julstämningen med glögg i handen. Men så duktig är jag aldrig att jag planerar allt så väl.
Ska snart upp, men kan verkligen inte sova. Snart kommer även Dennis hem, skitsent! Så man måste väl sova snart iaf. Annars orkar man inte med morgondagens överaskningar. Kan ju hoppas att det är några bra.
Mådde iaf lite bättre igår. Guzzy drog iväg mig till en bowling hall här i Sthlm, där dom dessutom hade discobowling. Hade riktigt skoj, förutom att jag förlorade med 100poäng. Men sånt ska man ju inte påpeka så väl ^^,
Får skylla på att alkoholen förstörde mitt sikte och att våran bana inte fungera som den skulle. För det gjorde den faktist inte. Gick sönder två gånger, och nej det var inte mitt fel. ^^, Tack o lov!
Längesen man gjorde såna roliga saker. Som att dra iväg o bowla t.ex, minns inte ens sist jag gjorde det. Men sjukt kul. Borde man göra oftare, dra o bowla med vänner och dricka lite gott under tiden. Ja, även fast det går sämre för vissa o bättre för andra.. =)

Ne, nu är det nog dags att dejta kudden, iaf ge det ett försök igen. Ska ju snart upp igen som sagt. Börjar tolv, tidigt för min del. Har börjat tre dom andra dagarna så nu måste man upp vid elva så.. Känner också att jag börjar bli sjuk och då är väl det bästa att vila? Vill ju inte vara sjuk till julafton o nyår.


Tjingtjing!