Äntligen har man haft sista körlektionen. Nu har jag gått igenom allt och har bokat lilla uppkörningen (test uppkörning). Känns otroligt skönt! Vill verkligen ha körkortet, känns som en befrielse, en milstolpe i livet.
Men har nog fortfarande lite att träna på och även köra oftare o mer o längre så jag blir mer van.

Ikväll har man iaf varit lite duktig. Varit ute o gått i 2timmar med Anton. Jättetrevligt o skönt! Känns mycket bättre när man får röra sig.. Ska försöka få in det i rutin, han är tydligen ute o går varje dag för att deffa så ska haka på honom. Så svårt att ta tag i det själv, hur mycket man än vill! Men drar mig verkligen för kyla alltså.. Nee, inte riktigt min grej. Ja om jag inte får ställa mig på brädan o åka i hög fart ner för en backe, det är ju en annan grej! ^^,
Åhh, och nu när man kom in på det. Hoppas verkligen vi kommer iväg till Sälen iår. Var såå längesen man fick åka snowboard, sån underbar känsla! =)

Nu känns det iaf i benen att man gått väldigt intensivt. Bra det att det tar lite iaf!
Passar perfekt med vindruvor och te då kan jag lova.. Ujuj!

Men fan nu kom jag och tänka på en film som ingen någonsin nämnt för mig förns nu. Det är Hostel. En skräckfilm baserad på en sann historia från Thailand på 1990-talet. Varför har jag aldrig hört talas om den? Verkar otroligt bra iaf så jag laddade ner den på en gång. Måste bara hitta rätt tillfälle att se den på, och man vill ju gärna inte se en sån film själv heller. Hoppas bara den lever upp till mina förväntningar! Hatar att bli besviken.

Imorn bär det iaf av till Norrköping. Ska till syrran. O på torsdag ska jag vidare till Valdemarsvik på fotosession. Otroligt nervös! Åker ju dit själv.. Gillar inte att åka buss, och gillar inte att åka till människor jag aldrig träffat förut själv! Så aa.. Hoppas jag inte bangar ur!..
Man vet ju samtidigt inte vad som ska hända. Men för att vinna måste man offra! Men det ska nog gå bra.. =)

Aa.. O nu har man varit singel i en månad också! =/ Känns inte speciellt bra fortfarande. Men antar att man kanske vänjer sig!
Men hela situationen känns så dum.. Så fel på något sätt! Såhär ska väl inte kärlek gå till?
Älskar man någon ska man väl vara med personen så mycket som möjligt?
Kan inte få ut den här situationen ur huvudet. Ska man sluta prata med varandra på några månader för att det inte funkar nu, istället för att reda ut det och vara med varandra?
Orkar inte med sånt här.. Komplicerade relationer mellan folk! Varför ska det vara komplicerat? Helt onödigt.
Så det är bättre att gå runt o älska någon o tänka på den hela tiden men aldrig få prata med den, på minst 3månader?
Är det rätta valet att försöka komma över varandra? Att göra såhär?
Känns iaf inte rätt för min del.

--<-@