Mitt i natten, och kan verkligen inte sova..
Har så jävla mycket i huvudet. Och verkar inte komma ifrån den tunga perioden än på ettag.
Satt precis o pratade med en trevlig människa. Och kom in på fredagen den 15aug, och kunde inte ens hålla tårarna inne. Trodde aldrig jag skulle få uppleva något så hemskt i mitt liv igen efter min första kille.
Men just tanken av den fredagen nu får mig fortfarande att gråta.. Det fick mig väl att inse att någon som gör så och även tidigare inte ens kan tänka sig "Jag vet hur det är att bli sårad och känna så" men ändå gör något som sårar någon annan o inte bry sig, kanske inte är rätt för mig. Och inte inse själv hur man är eller ens vilja sätta sig in i någon annans situation o förstå. Och har han inte insett sina misstag nu så kommer han nog aldrig inse dom.. =/
Har tänkt så mycket under dom här veckorna på mina misstag o hur det kunde bli så.. Och att det aldrig mer ska få bli så!
Men det är ju inte såhär det ska vara mellan två människor som verkligen älskar varandra. Hade han känt som mig hade han väl tänkt på sina misstag också? Och också velat förbättra sig? Eller?
Aja, verkar inte så iaf!
Så får man sån respons från andra som får en på så glada tankar. Så vad har jag att förlora, kan han klippa banden så måste jag också kunna göra det!
Så har bestämt mig, ska gömma allt som har med han och göra och kapa allt. Ger upp nu!
Kommer aldrig bli som jag hoppats med honom iaf. Står bara o känner mig låst nu så måste försöka gå vidare. Måste hitta han som kämpar för mig och som är som en spegelbild av mig.
Hade verkligen hoppats på att han skulle vara den, att vi skulle få en riktig pratstund o lära känna varandra på djupet o verkligen förstå varandra. =/

Ok, en dag till snart då. Kan faktist klara mig utan nya dagar.. Händer ändå ingenting!
Jag vet hur jag vill ha mitt liv, jag är 19år, mina drömmar måste göras nu. Men vet hur det kommer bli "Det här borde du börjat med redan för 5år sen" osv. Vet vad jag skulle passa perfekt i för jobb men hur fan ska man få dom när man står utan erfarenhet o kan inte få någon erfarenhet för alla jobb kräver erfarenhet. Fyfan.. Behöver kontakter, behöver verkligen en hjälpande hand in.

Känns bra att man har en människa som får en att le i dom mörka stunderna iaf, känns otroligt bra faktist. Hoppas man kan ses irl snart också, så mycket gemensamt, otroligt härlig typ!
Känns skönt att det finns några normala människor kvar som kan prata om allt möjligt utan endast flörtande. Gillar verkligen det, sitta o prata om allt möjligt i sitt liv.
Det gör så mycket mer när man bara sitter och pratar, än vissa som bara är ytliga o tjatar om cam.. Direkt BLOCK! Gillar inte sånt.. Ytlighet kommer man ingenstans med i längden. Det är det personliga man faller för, dom små sakerna, det är dom som betyder något i slutet!

Ne, usch.. Hatar verkligen mitt liv nu. Och bara av att skriva dom orden så får man tårar i ögonen. Vad är det med mig? Minns hur jag var förr, tjejen ingen hade sett gråta. Som kunde klippa banden direkt med någon om den betedde sig illa och var stark o självsäker och grät inte för några romantiska filmer, det var ju bara fjant.
Och vad har blivit nu.. Släpper man in någon för mycket på livet så blir man sårad för något och saker personen gör o är misstänksam med får en osäker och det leder till att man blir sårad. Men man vill så gärna att man ska ha rätt om människan så man håller den kvar o hoppas på att han ska vara den man trodde, men det leder till mer besvikelse o osäkerhet och till slut sitter man i sitsen jag är i nu. Trött på människor som inte har det man trodde var sunt förnuft, kommer nog inte släppa in någon igen och kommer bara lita på sig själv från härmed.
Varför går jag på nitar hela tiden? Är verkligen trött på det..

Och en sak har jag funderat över.. Är det bara jag som inte slänger ut komplimanger?
Gillar inte komplimanger längre, iaf inte på nätet. Folk verkligen säger skit till allt o alla.. Själv ger jag väldigt sällan komplimanger, för tycker det blir mer speciellt när man bara ger det till vissa när man verkligen tycker det.
Det finns ju inget vackrare än väl valda ord som någon verkligen menar och tänkt på ettag och sedan säger till en och kollar en djupt in i ögonen.
Har du någonsin fått tårar i ögonen av någons komplimanger och känslor för en, som dom sagt medans den kollar dig i ögonen? Det har jag.. Och det är ett sånt tillfälle man aldrig glömmer. (Tyvärr var det ju så att jag inte kände samma för honom så det tog slut ganska snart) Men något sånt vill jag vara med om igen. ^^,

Och kom nyss o tänka på vad jag gör för "dåligt" i mitt liv, för alla gör ju något satt jag o en vän o diskutera. Men det här kom jag fram till: