Söndagsnatt! Och jag har precis kollat klart på Hitch o The Promotion. Två helt okej filmer. Men man kan ju inte sluta drömma om att man själv hade det som dom i filmerna. En befodran att se fram emot som i The Promotion o en partner som stöttar en och alltid ser det positiva i situationen, och som tjejen i Hitch som hittar killen som verkligen kämpar för henne och vinner hennes hjärta genom att vara den perfekta killen. Jag vill också ha det i mitt liv!




It's alright now when you're here
A bit of hope when you look into my eyes
Follow me to the other side
You will never walk alone
I'm always by your side




Ny vecka igen då..
Livet bara maler på och man själv står still, som vanligt!
Men imorn ska jag iaf iväg till lite olika butiker och söka jobb. Så det känns väl skönt iaf, lite nervös bara. Aldrig gjort det förut ju! Så jag hoppas verkligen morgondagen börjar bra, för imorn behöver jag en sån där positiv dag då allt känns som det kommer lösa sig. =)

Lite svårt att vara positiv när det är höst dock, och det mesta känns åt helvete.
Killen man älskar verkar det inte funka med nu (men jag önskar ändå att något underbart ska hända snart någon dag ^^, ) , jag har inget jobb o står helt pank när det känns som jag verkligen kan göra nytta där ute på ett jobb - på mitt drömjobb t.ex jag vet att jag passar perfekt på dom arbetena o att både dom och jag kan tjäna bra pengar, körkortet skulle jag kunna ta nu men kommer inte få det förns om ett halvår eller något för att det är så sjukt långa väntetider på lektioner (som jag egentligen inte behöver, men som jag måste ta för att dom inte bokar in uppkörning förns jag gått igenom allt), och när man verkligen behöver dom bästa vännerna - så finns dom inte där för en?! Känns verkligen som dom inte bryr sig alls. Man kan säga att man verkligen mår piss o behöver dom o deras svar blir typ "Jaha okej".
Då tänker man va? Vad är det som händer, är det bara jag som verkligen reagerar när någon jag bryr mig om mår piss? Jag försöker verkligen göra allt o säga att dom kan ringa när som helst under dygnet o prata o att jag skulle vilja vara hos dom när dom mår så dåligt. Hade jag pengarna eller körkortet att ta mig till dom hade jag gjort det, vilken tid på dygnet som helst. För mår man piss så är det mycket till för att man ska må så.. Och då blir det bara värre från det om man inte får det stödet man behöver i dom mörka tiderna. Jag skulle inte önska någon att gå igenom det jag gått igenom o går igenom nu..
Så därför känns det som finns dom inte nu för mig så var dom inte så bra vänner trots allt och tyvärr kommer jag bry mig lika mycket för det för jag älskar dom ändå, men jag kommer se dom på ett annat sett numera! Känns verkligen skit..


--<-@