Då var man hemma i Katrineholm igen..
Känns väl ganska skönt. Men det första jag fick göra var att städa rummet som var och fortfarande är ett bombnedslag. Mycket att städa med andra ord så fick dela upp det på två dagar. Usch säger jag bara. Okej om man städar hos någon annan, för då gör man någon glad. Nu gör man bara sig själv glad och man ser bara hur lång tid det kommer ta tills man är klar. Och inte blir man tackad på något speciellt sett heller, eftersom man gör det åt sig själv. =/
Har äntligen fått promenixat med Anton igen, så längesen nu så har verkligen saknat det. Våra oseriösa och seriösa samtal om allt och ingenting. Skönt att få prata av sig om allt som snurrar i huvuvdet.
Fick dessutom hälsa på Emil, han blir större o större för varje gång man ser det lilla pyret som redan hunnit bli 6månader =) Man kan inte göra annat är bli sjukt glad när man ser honom.
Åkte dessutom runt och försökte hitta någonstans att köpa möss till mina ålande små älsklingar här hemma. Stackarna har ju inte fått något i magen på jag vet inte hur länge nu. =( Fan, har riktigt dåligt samvete. Men vad kan jag göra? Har verkligen letat överallt efter ormfoder men ingen har och dom som har säljer dom för 45kr/styck. Hur kan det vara möjligt? Hur kan man sälja ormfoder för så mycket? En orm äter ju ungefär 4st i månaden. Och ja, jag har 4st nu. Måste nog snart göra det otänkbara - sälja dom! ='(

Två veckor har gått sen nyår, går riktigt fort nu. Och inte har jag lyckats följa mitt nyårslöfte heller. Fast det var väl inget jag trott att jag skulle lyckas med heller kanske. Hade tänkt att skriva upp allt jag köper och för hur mycket så jag vet vad för skit jag lägger mina pengar på istället för att spara till operation och tatuering osv. Det är så mycket jag måste spara till nu, men inga pengar att spara. Så det är väl som vanligt med andra ord.
Men försöker verkligen hålla den positiva tanken vid liv, hoppet om att snart få heltidsjobb och egen lägenhet. Så man kan ha råd med sin dyra smak. ^^, Får hålla tummarna för det!

Och nu har man så mycket i huvudet igen.. Allt bara snurrar! Och alltid blir man lika deprimerad. =/ Konstigt det där.
Men på dagarna när man kan spela hur hög musik man vill och skutta omkring i underkläderna så är man nog gladast i universum. Man har ett sånt där underbart rus i sig, som man väldigt sällan uppnår.
Längtar till den dagen då det ruset finns i en iallafall en hel dag. ^^, Finns ju inget underbarare än känslan man har i kroppen då.
En bekant sa till mig för någon dag sen att ser man för mycket på framtiden så glömmer man nuet. Fick mig en liten funderare där då det känns som jag inte alls är så glad i nuet, har ju ingenting att vara glad för just nu? Så vad ska annars få mig glad om inte framtiden? Men hur ska jag kunna göra framtiden lyckad om jag inte löser nuets problem?

På fredag fyller min mamma 50år. Och äntligen har man fått ett hum om en present till henne. Såklart har varken jag eller min syster så mycket pengar så det blir att gå ihop om en present igen. Alltid lättast så..
Men så sjukt svårt att komma på presenter, speciellt till ens föräldrar. Borde inte dom vara dom lättaste ändå? Att man känner dom bäst så man borde ju veta vad dom gillar och behöver? Men så är ju inte fallet.
Känns ju väldigt pinsamt att man knappt vet något om ens föräldrar. Önskar jag visste mer. Men har ju inte sån relation till dom, har en väldigt jobbig relation till dom. Skulle vilja stå dom närmare. Då kanske man hade sluppit många svåra situationer man fått gå igenom i livet hittills?! Eller dom hade säkert varit lite lättare iaf.
Men man lär sig något av det med. Jag har lärt mig att jag ska känna mina barn så bra att dom aldrig ska ha svårt för att köpa present till mig ^^, Nejdå.. men dom ska alltid ha lätt för att prata med mig om allt. Man ska ju dela med sig av sina erfarenheter så inte dom gör samma misstag utan gör egna att lära sig av t.ex. Relationen till sina föräldrar formar en nog mer än vad man tror ändå.

Mer händelser på fredag blir utgång med Anton. Sista gången på vem vet hur länge som man festar med Anton i Katrineholm. Känns väldigt deprimerande, han är ju mitt enda klister till Katrineholm. Alla försvinner ifrån mig! =(
Bästa vänner är utspridda överallt och när man behöver dom nära så finns dom bara på telefon.
Ska börja söka jobb i Norrköping numera iaf. Då har man Malin lite närmare, tack o lov! Min andra hälft där ju.
Får nog ge upp Stockholm, för mycket krångel med att få tag i boende osv. Och märkte ju nu på dom man känner i Sthlm att även om man kommer dit så har ändå ingen tid att träffa en eller har orken för att alla bor så långt ifrån varandra, trots att det är en o samma stad. Helt lönlöst! Nä, håller mig mer till dom mindre städerna och dom bättre vännerna isåfall. =)

Usch, känner att det är mycket man tänker på numera. Får försöka att fokusera på en sak. Men har ju inte skrivit på länge så allt bara kommer på samma gång. Och samtidigt som man vill skriva om allt så finns det ju vissa gränser av vad man delar med sig av också, tyvärr!

Fan, nu fick man lite mer o tänka på också. =(
Aja, glöm inte att rösta -> http://bayb.se/community/contest.php

Tjing!