Äntligen en lugn stund i sängen o bra musik =)
Har precis sytt klart mina vita muffar till kryssen. Kände att dom gamla var lite väl använda ^^,
Nu har man jag bara en outfit att sy klart, men det får jag vänta tills imorn med, glömde ju såklart köpa svart tyg. Den är nämligen lite genomskinlig och det gillar jag inte. Känns lite obekvämt.
Är ju grymt taggad för kryssen. Känns som det är de enda man tänker på nästan. Det är väl kanske lite väl att ta i. Men nästan iaf! =)

Idag har jag varit lite duktig igen. Var ute och gick långpromenix med Nellie i solen. Skönt! Fick rensa tankarna lite också.
Var nämligen ute o fikade o promenixa med Daniiboy igår och fick en lite tankeställare som jag gått o funderat på ettag nu.
Nämligen den att alla runt omkring mig är olyckligt kära eller i ett olyckligt förhållande. Jag har själv varit där men har insett nu som singel vad jag söker för typ av kille. Men varför stannar man i något som inte gör en lycklig?
Och precis som jag läste på en väns blogg, varför vill man ha någon som inte vill ha en tillbaka?

Jag mår själv jättedåligt av att se mina vänner må så dåligt pga "kärlek". Jag har ju själv gått igenom det dom gör nu så man försöker ju ge alla goda råd man har. Allt som hjälpt mig.
Dessvärre är det ju svårt för dom att tå åt sig det när dom fastnat i förhållandet dom är i. Vet hur svårt det är att släppa taget..
Såklart ska man inte ge upp när det blir lite knivigt i ett förhållande. Men man ska heller inte stanna när det inte ger en något o tar all ens energi. Då är det inte rätt.

Men jag hoppas att dom tillslut inser att det är inte så farligt att vara singel. Saknaden efter närhet släpper såklart aldrig. Men blir man inte singel o släpper sitt ex så kan man heller inte hitta den rätta som ger en allt det man söker & behöver i sitt liv.
Likaså gäller när man blir dumpad. Det är grymt jobbigt när ett förhållande tar slut. Men oftast tar det ju slut av en anledning, jag menar t.ex att den ena tappar känslorna för den andre eller kanske inte orkar stanna i ett komplicerat förhållande.. Så lätt att åka ner i depression och släppa sitt liv helt i den situationen har jag lagt märke till. Men man måste respektera varandras beslut. Det var inte rätt person för en isåfall.
Har börjat närma mig en syn på "svart kärlek". Jag menar att kärlek är olycklig nästan vart man än kollar bland ens vänner. Så varför ge sig in i något?
Man utvecklas så mycket mer som person som singel tycker jag. Nu menar jag inte att jag helst föredrar att vara singel, absolut inte, jag är mer för en person förhållande. Men alla verkar ha så bråttom med kärlek, ska bli tillsammans med någon så fort. Och det är oftast då allt blir fel, för man hinner inte lära känna varandra tillräckligt bra innan.

Våga vara singel! =) Kärleken kommer så småningom, men den stressar inte!

Tjing!