Ibland glider inte livet på så bra som man önskar.. Om det ändå kunde vara top notch hela tiden eller iaf en lång stund så det kändes som man gled på ett bananskal typ.

Saknad är en otroligt tung känsla som även drar med sig ensamheten. Varför ska alla bo så långt ifrån mig?  Men med motgångar kommer success? Eller hur var det med de? Har inte märkt de på jobbet iaf..
Efter dalarna kommer bergen, men dom bergen är fan svåra att ta sig upp på i vissa situationer. Önskar jag hade mina guldklimpar här nu, för nu känns de riktigt tungt i motvinden..

Im allways alone ..
Jag saknar er, mina älsklingar runt om i Sverige.

Nu är Takida o 3 Doors Down guld värt <3

---