Jahapp.. då var denna helg snart över också.
Och så är man själv hemma också. Åkte lite tidigare från morbrors födelsedagskalas för att få skjuts hem också. Så föräldrarna kommer väl om några timmar. Så tomt o sitta själv.. Hatar det!

Åhh.. Trivs verkligen inte med singellivet! Känns konstigt på något sett, ingen att dela allt med och ingen att ligga o prata o skratta med på kvällarna i telefon. =(

Så fick man veta att en kille man alltid vetat vem han är dog i en bilolycka inatt. 21år från katrineholm. Hatar sånt.. Och igår vid halv sex tiden på kvällen så körde en bil av vägen utanför mig, så brandbilar, polis o ambulans stod uppradade. Sprang dit med Nellie för att kolla närmare på vad som hänt. Kunde inte sluta tänka "Hoppas det inte är någon jag känner" Fick verkligen en klump i magen.. Det är så verkligt! När som helst kan någon man känner försvinna, eller när som helst kan något hända en själv. Är verkligen glad för det jag fått vara med i hittills i mitt liv, ja det bra o roliga iaf! Vill verkligen leva för dagen.. Men inte så lätt när livet är så stillastående som det kan vara! Minsta lilla blir man verkligen glad för. Fast iof är man ju det hela tiden. Alla man möter eller pratar med tror så mycket om en bara av att kolla på en yttre, önskar att allt det goda dom trodde om en var sant.

Önskar något glädjande o positivt kunde dyka upp nu.. Vill verkligen bli lycklig igen!
Men när man väl känner sig glad o lycklig så blir man lika fort ledsen o deprimerad igen för något. Vill kunna stänga av mina känslor, sluta tänka tillbaka o inte minnas sånt som gör mig ledsen. Vill verkligen bli den personen. Hatar den jag är nu! Känner mig totalt värdelös. Och bara av att skriva det för mig till tårar i ögonen.. Önskar det inte var så men det är de! Vill bara vara glad o lycklig. Vill inte vänta, vill vara det nu! Kan inte ha det såhär. Det är inte såhär jag ska vara. Känner inte igen mig. Men vet väl vad som har förändrat mig innerst inne!
Ska aldrig låta mig bli så sårad och förnedrad o behandlad som skit igen. Vill inte minnas den fredagen! ='(

Kommer nog aldrig låta mig bli så kär igen, eller lita på någon så igen! Fyfan..
Inget kommer bli som förr!
Behöver verkligen komma bort från allt.

Okej.. Idag var jag väl inte så duktig som jag hade hoppats på med att gå upp tidigt, men jag tog den där promenixen iaf. Och fyfan vad skönt det var! Ja, tills batteriet i mp3n tog slut. =/ Surt läge!
Men jag fortsatte min promenix en stund till, men nu ligger den på laddning så ska snart ut igen tänket jag. Känns bra i rumpan av promenixerna ^^, Hääärligt!

Ikväll vet jag fortfarande inte var som händer. Och är inte sugen på något spec heller! Fan jag är en förhållandetjej alltså. Jag vill gå ut o äta gott, ta en promenix, komma hem o vira in sig i en filt ihop o kolla på en film. ^^,
Utelivet i denna stad är dött o deprimerande. Samma ansikten här hela tiden! Jag blir uttråkad.
Men man kan ju hoppas att Laxen blivit frisk så han kan hänga med ut, första gången på ett halvår. Och även Anton. Har alltid otroligt kul med dom två härliga filurerna! ^^,
Har faktist inte mött på någon som Laxen, vi förstår verkligen varandra till 100%. Behöver bara kolla varandra i ögonen så förstår vi vad vi tänker på o börjar skratta. Så jävla härligt! Han är verkligen min bästa kompis. Så otroligt tomt utan han, och behöver honom vid min sida nu. Allt blir så mycket lättare när man har nära vänner.
Satt nyss o kollade på lite avsnitt av Sex and the city, och känner igen mig så väl i vissa sammanhang. Men iaf, dom visar verkligen att det är lättare att gå vidare i sitt liv om man har sina nära vänners stöd o hjälp. =)
Gillar sånt! Längtar tills jag kommer iväg till Sthlm, eller Nrkp, och kan bo själv och kan bjuda hem kompisar o bara hänga. Vore så otroligt kul!

Fan, jag vet verkligen hur jag vill ha mitt liv. Men hur fan ska man se till att få det?
Såg en kille igår på Idol som var 19år och hade bestämt sig för att bli marknadschef, och det hade han blivit och så ställde han upp i Idol för att han vill vara känd artist när han var 20, och han kom vidare. Vafan? Var är min tur? Vill också lyckas så bra.. ^^,
Jag ska inte ha någon kille att känna mig beroende av, jag ska tjäna mina egna pengar och göra det jag vill göra! Sen om man har en kille som har samma mål och som inte hindrar mig från något så är det ju bara ett plus i mitt liv. =)
Inget ska få mig att känna mig låst! Jag vill ut och leva.. Jag vill tjäna stora pengar och bli känd. Fyfan vad härligt det vore.. Oh yeah!
Hoppas det livet börjar snart bara.

Såg på ett program häromdagen "Tonårsoperationer" . Ungdomar som mådde så dåligt för saker med deras kroppar. Dom var ungefär 16år och fick träffa andra tjejer i samma situation, några ångra sig och vissa inte. Dom som gjorde dom vart så glada och kände att "Nu kan jag sluta tänka på det o leva mitt liv". Det fick mig att ångra skarpt att jag inte tjatade mer på mina föräldrar för flera år sen om min näsoperation. För att tänka på det hela tiden har verkligen påverkat mig. Vill verkligen göra det nu! Men har så svårt för att prata med föräldrarna om det. Men måste verkligen ta tag i det nu!

Aja.. Nu har nog mp3n laddat klart för dags för en och en halv timmes power walk nudå ;D
Jag ska ha min drömkropp! ^^,

--<-@
Start live your life!

Att man kan missuppfatta så mycket?! ='(
Mår dåligt av bara tanken som han har om mig.. Förstår faktist inte hur han kan se mig så fel! Om han bara visste hur mycket jag älskar honom.
Jag vill inte ha någon ny och jag söker ingen ny, jag skriver med alla som vänner och dom skriver med mig som vän. Så jobbigt att han tror att alla raggar.
Jag blir glad när jag hör att något gör honom glad, men varför känner inte han desamma? Förstår han inte mig någonting efter 6månader?
Jag vill faktist inget hellre än att det här ska lösa sig. Det är så sjukt jobbigt att gå runt med en klump i magen hela tiden! Men jag erkänner jag kan inte få grepp om honom, varför han gjort som han gjort, o nu gör som han gör.
Han vill inte öppna sig och förklara och han vill inte lyssna på mig.
Kan jag göra mer än jag gjort?
Nej, jag tror inte det.. Önskar bara att någon kunde gjort det jag gjort för honom till mig. Ingen har kämpat så mcket för mig som jag gjort för honom, eller tagit så mycket skit från honom o sedan varit den som bett om ursäkt. Om han bara visste! Kan ju hoppas att hans nästa tjej är tvärtemot mig så han inser vad han gått miste om. Men man tycker ju att man borde inse sånt ändå! =(
Förlåt igen då för att det fick dig att missuppfatta situationen!

Aja, vill bara glömma senaste halvåret nu och släppa taget!
Önskar det var lättare än det är!..

Mitt i natten, och kan verkligen inte sova..
Har så jävla mycket i huvudet. Och verkar inte komma ifrån den tunga perioden än på ettag.
Satt precis o pratade med en trevlig människa. Och kom in på fredagen den 15aug, och kunde inte ens hålla tårarna inne. Trodde aldrig jag skulle få uppleva något så hemskt i mitt liv igen efter min första kille.
Men just tanken av den fredagen nu får mig fortfarande att gråta.. Det fick mig väl att inse att någon som gör så och även tidigare inte ens kan tänka sig "Jag vet hur det är att bli sårad och känna så" men ändå gör något som sårar någon annan o inte bry sig, kanske inte är rätt för mig. Och inte inse själv hur man är eller ens vilja sätta sig in i någon annans situation o förstå. Och har han inte insett sina misstag nu så kommer han nog aldrig inse dom.. =/
Har tänkt så mycket under dom här veckorna på mina misstag o hur det kunde bli så.. Och att det aldrig mer ska få bli så!
Men det är ju inte såhär det ska vara mellan två människor som verkligen älskar varandra. Hade han känt som mig hade han väl tänkt på sina misstag också? Och också velat förbättra sig? Eller?
Aja, verkar inte så iaf!
Så får man sån respons från andra som får en på så glada tankar. Så vad har jag att förlora, kan han klippa banden så måste jag också kunna göra det!
Så har bestämt mig, ska gömma allt som har med han och göra och kapa allt. Ger upp nu!
Kommer aldrig bli som jag hoppats med honom iaf. Står bara o känner mig låst nu så måste försöka gå vidare. Måste hitta han som kämpar för mig och som är som en spegelbild av mig.
Hade verkligen hoppats på att han skulle vara den, att vi skulle få en riktig pratstund o lära känna varandra på djupet o verkligen förstå varandra. =/

Ok, en dag till snart då. Kan faktist klara mig utan nya dagar.. Händer ändå ingenting!
Jag vet hur jag vill ha mitt liv, jag är 19år, mina drömmar måste göras nu. Men vet hur det kommer bli "Det här borde du börjat med redan för 5år sen" osv. Vet vad jag skulle passa perfekt i för jobb men hur fan ska man få dom när man står utan erfarenhet o kan inte få någon erfarenhet för alla jobb kräver erfarenhet. Fyfan.. Behöver kontakter, behöver verkligen en hjälpande hand in.

Känns bra att man har en människa som får en att le i dom mörka stunderna iaf, känns otroligt bra faktist. Hoppas man kan ses irl snart också, så mycket gemensamt, otroligt härlig typ!
Känns skönt att det finns några normala människor kvar som kan prata om allt möjligt utan endast flörtande. Gillar verkligen det, sitta o prata om allt möjligt i sitt liv.
Det gör så mycket mer när man bara sitter och pratar, än vissa som bara är ytliga o tjatar om cam.. Direkt BLOCK! Gillar inte sånt.. Ytlighet kommer man ingenstans med i längden. Det är det personliga man faller för, dom små sakerna, det är dom som betyder något i slutet!

Ne, usch.. Hatar verkligen mitt liv nu. Och bara av att skriva dom orden så får man tårar i ögonen. Vad är det med mig? Minns hur jag var förr, tjejen ingen hade sett gråta. Som kunde klippa banden direkt med någon om den betedde sig illa och var stark o självsäker och grät inte för några romantiska filmer, det var ju bara fjant.
Och vad har blivit nu.. Släpper man in någon för mycket på livet så blir man sårad för något och saker personen gör o är misstänksam med får en osäker och det leder till att man blir sårad. Men man vill så gärna att man ska ha rätt om människan så man håller den kvar o hoppas på att han ska vara den man trodde, men det leder till mer besvikelse o osäkerhet och till slut sitter man i sitsen jag är i nu. Trött på människor som inte har det man trodde var sunt förnuft, kommer nog inte släppa in någon igen och kommer bara lita på sig själv från härmed.
Varför går jag på nitar hela tiden? Är verkligen trött på det..

Och en sak har jag funderat över.. Är det bara jag som inte slänger ut komplimanger?
Gillar inte komplimanger längre, iaf inte på nätet. Folk verkligen säger skit till allt o alla.. Själv ger jag väldigt sällan komplimanger, för tycker det blir mer speciellt när man bara ger det till vissa när man verkligen tycker det.
Det finns ju inget vackrare än väl valda ord som någon verkligen menar och tänkt på ettag och sedan säger till en och kollar en djupt in i ögonen.
Har du någonsin fått tårar i ögonen av någons komplimanger och känslor för en, som dom sagt medans den kollar dig i ögonen? Det har jag.. Och det är ett sånt tillfälle man aldrig glömmer. (Tyvärr var det ju så att jag inte kände samma för honom så det tog slut ganska snart) Men något sånt vill jag vara med om igen. ^^,

Och kom nyss o tänka på vad jag gör för "dåligt" i mitt liv, för alla gör ju något satt jag o en vän o diskutera. Men det här kom jag fram till:

Regn, regn o lite mer regn.. =/
Fan va segt! Blir stan imorn istället o söka jobb. Blir bara irriterad på allt idag!
Alla dagar ser likadana ut o man blir påmind om vad i livet som gör att det är så deprimerande som det är redan när man vaknar ungefär.

Resan till Qlimax är bokad o betald, ska åka med Tranceclubber bussen. Och trodde jag hade planerat med en kompis att vi skulle ha skitkul på bussen o festa massor osv. Men när man väl bokat allt så visar det sig att det var tydligen bara prat från hans sida.. Kul!
Har iaf en kompis på bussen, som kliver på lååångt senare.. Får hoppas att det blir kul iaf! Känns inte så uppiggande nu iaf. Blir så irriterad när man ska bli sviken hela tiden. Finns det någon som håller sitt ord? Man kan verkligen inte planera eller räkna med någon.

Ne, är verkligen trött på allt nu. Har inget hopp för något kvar!..


"The only person you can trust is yourself"




När man tror att det inte kan bli värre. Så får man tillbaka klumpen i magen igen!
Är jag bara någon han leker med? Verkar faktist inte bättre.. För inte har han någon respekt för mig iaf!
Men nu har jag fått nog. Han älskar mig inte om han håller på såhär, och han förtjänar inte min kärlek. Jag förtjänar någon bättre. Jag vet att han finns där ute. Men tiden kommer då jag är redo att träffa honom, ödet!
Killen som aldrig får mig att gråta, förutom av lycka!

Nu kan jag bara se fram emot jobb, pengar, o kommande fester. Som Club Aqua Halloween ;) , Monday Bar Lucia Cruise o Qlimax. Wow, hoppas tiden går fort snart. ^^,
Och nu ser lite faktist lite ljusare ut med en av mina drömmar. Hoppas verkligen att den tar fart fort!
Och så har man kanske jobb på Elmia också, yeah! ;D Inte dumt..

Respect, Trust, Faith, Honest, Friendship and Understanding!

Söndagsnatt! Och jag har precis kollat klart på Hitch o The Promotion. Två helt okej filmer. Men man kan ju inte sluta drömma om att man själv hade det som dom i filmerna. En befodran att se fram emot som i The Promotion o en partner som stöttar en och alltid ser det positiva i situationen, och som tjejen i Hitch som hittar killen som verkligen kämpar för henne och vinner hennes hjärta genom att vara den perfekta killen. Jag vill också ha det i mitt liv!




It's alright now when you're here
A bit of hope when you look into my eyes
Follow me to the other side
You will never walk alone
I'm always by your side




Ny vecka igen då..
Livet bara maler på och man själv står still, som vanligt!
Men imorn ska jag iaf iväg till lite olika butiker och söka jobb. Så det känns väl skönt iaf, lite nervös bara. Aldrig gjort det förut ju! Så jag hoppas verkligen morgondagen börjar bra, för imorn behöver jag en sån där positiv dag då allt känns som det kommer lösa sig. =)

Lite svårt att vara positiv när det är höst dock, och det mesta känns åt helvete.
Killen man älskar verkar det inte funka med nu (men jag önskar ändå att något underbart ska hända snart någon dag ^^, ) , jag har inget jobb o står helt pank när det känns som jag verkligen kan göra nytta där ute på ett jobb - på mitt drömjobb t.ex jag vet att jag passar perfekt på dom arbetena o att både dom och jag kan tjäna bra pengar, körkortet skulle jag kunna ta nu men kommer inte få det förns om ett halvår eller något för att det är så sjukt långa väntetider på lektioner (som jag egentligen inte behöver, men som jag måste ta för att dom inte bokar in uppkörning förns jag gått igenom allt), och när man verkligen behöver dom bästa vännerna - så finns dom inte där för en?! Känns verkligen som dom inte bryr sig alls. Man kan säga att man verkligen mår piss o behöver dom o deras svar blir typ "Jaha okej".
Då tänker man va? Vad är det som händer, är det bara jag som verkligen reagerar när någon jag bryr mig om mår piss? Jag försöker verkligen göra allt o säga att dom kan ringa när som helst under dygnet o prata o att jag skulle vilja vara hos dom när dom mår så dåligt. Hade jag pengarna eller körkortet att ta mig till dom hade jag gjort det, vilken tid på dygnet som helst. För mår man piss så är det mycket till för att man ska må så.. Och då blir det bara värre från det om man inte får det stödet man behöver i dom mörka tiderna. Jag skulle inte önska någon att gå igenom det jag gått igenom o går igenom nu..
Så därför känns det som finns dom inte nu för mig så var dom inte så bra vänner trots allt och tyvärr kommer jag bry mig lika mycket för det för jag älskar dom ändå, men jag kommer se dom på ett annat sett numera! Känns verkligen skit..


--<-@

Fan hatar att må såhär.
Hatar överhuvudtaget hur mitt liv ser ut nu. Går runt med gråten i halsen hela tiden o fel tanke får en direkt till tårar.
Önskar jag kunde vara lika stark som förr..

Jag vill resa iväg.
Jag vill glömma alla problem och gå vidare. Jag vill träffa nytt folk o skaffa nya vänner.
Vore så otroligt kul!
Har även fått en liten idé till en av mina drömmar. Kan inte skriva något om den förns den har gått igenom. Men jag hoppas den kommer funka! Skulle vara en perfekt början på det jag vill hålla på med. =)

Nu är det iaf höst, garanterat! Och jag kan inte vänta tills jag får jobb.. Vill ha jobb nu.
Står verkligen still i livet. Hatar det!
Hoppas verkligen att jag kommer iväg på Qlimax i november och Monday bar lucia cruise. Vore så otroligt härligt. Synd att tiden går så sakta bara. Behöver verkligen dom två festerna nu.
Känns som dom festerna är enda sättet att få fart på livet, och komma över honom!

Håller på o glömmer bort mig själv under den här dåliga perioden i livet. Det jag hade lovat mig själv att aldrig göra igen.
Känns som jag börjar bygga muren, muren omkring mig! Släppte så mycket på den för hans skull.. Och så sluta det med att man blev sviken igen. Så vad är det för mening med att släppa in någon på sitt liv egentligen? För det är ändå ingen som håller sig till hur man ska behandla någon bra.
Jag brukar alltid tänka, som jag själv vill bli behandlad så behandlar jag andra. Men den tanken verkar inte finnas kvar hos folk längre. Alla tänker bara på sig själv!

Och vart finns dom man trodde var sina bästa vänner när man mår såhär?
Verkar som dom människor jag haft omkring mig o haft aningar om till slut blev som jag trodde, svikare som som vanligt bara bryr sig om sig själva o tar alla andra för givet.

Har ni tänkt på det ordet? Att man tar någon för givet, jag Hatar verkligen det ordet!
 Och jag Hatar verkligen när folk inte visar respekt för någon annan o bara tänker på sig själv!
Vad händer egentligen? jag vill inte finnas vid sånt här folk.. Finns ingen där när jag behöver dom som mest, då behöver jag dom inte överhuvudtaget!

Jag vill flytta nu!
Börja om på nytt..